De dagar jag är själv, tankarna tar över mig.
Kollar tillbaka, steg för steg. Känner mig borta men samtidigt så hel. Åsikter och känslor hållet jag inne, för lyssna på mig de vill ingen. De felsta dagarna fejkar jag leendet för ingen ska behöva se vad som händer ut övrigt. Ibland vill jag bort från denna stad bara för ett litet tag, men vill inte lämna alla andra kvar. Vet inte om jag bara behöver komma bort från mig själv, men jag vet inte hur eller var. Känner mig extremt instäng i mitt eget skinn, hoppas på att en dag någon kommer för att släppa ut mig. Rädslan tar över.
100 tankar som går igenom hela mig.
Kommentarer
Trackback
